Detta blir ett experimenterande inlägg där ambitionen är att skapa en lokal variant av GitHub för de tillfällen när man vill hålla all kod innanför brandväggen, eller helt utanför Internet.

Jag skriver och kommenterar under tiden jag jobbar så det är först mot slutet av artikeln du får reda på hur det gick.

Jag börjar med en Ubuntu Server 14.04, men det finns fler alternativ med den lösning som jag valt för mina experiment. Jag har valt GitLab och installationen verkar vara ganska enkel. Rent formellt så är detta inte GitHub utan en Git-lösning levererad av en kommersiell leverantör.

sudo apt-get install curl openssh-server ca-certificates postfix
curl -s https://packages.gitlab.com/install/repositories/gitlab/gitlab-ce/script.deb.sh | sudo bash
sudo apt-get install gitlab-ce
sudo gitlab-ctl reconfigure

Sedan pekar man sin webbläsare mot servern och loggar in med användaren root och lösenordet 5iveL!fe.

Vid inloggningsskärmen verkar det även gå att skapa en ny användare, men jag börjar med administrationen.

Aha! Då får man byta lösenord till något mer personligt och unikt! Bravo.

Jag provar att logga ut och skapa en ny användare, vilket verkar gå bra, men detta kräver att man bekräftar e-post via mail, vilket man kanske inte har innanför en brandvägg eller off-line.

Det går dock att såväl skapa användare, som bekräfta e-post i administratörsgränssnittet.

När jag skapar ett nytt projekt så möts jag av ett antal inställningar och importmöjligheter. Då jag är ”off-line” så är import inte aktuell, så jag skapar ett enkelt testprojekt.

Sedan möts man av en projektsida med information om olika git-kommandon som känns igen från GitHub.

Sättet att skriva text i README.md så att stilen formateras snyggt verkar inte vara den samma som för GitHub, men vanlig HTML fungerar till skillnad från GitHub.

En annan  skillnad mot GitHub är att det direkt går att ladda upp filer till projektet. Detta är en funktion som jag saknat i GitHub så det är välkommet.

När jag hoppar runt och provar lite ytligt så känns det ganska bra. Många funktioner som jag saknat med GitHub hittar jag här och sådant som även finns i GitHub verkar fungera på ett bra sätt även här, dock ser det mesta lite annorlunda ut.

Detta är en ”Community Edition” (MIT licens) så fullständig funktionalitet finns inte med. Exempelvis så finns det stöd för LDAP och AD, men för fullt stöd och synkronisering av grupper krävs ”Enterprise” versionen. Då får man även Kerberos stöd för användarinloggning.

I en redan säker miljö så borde dock denna version fungera säkerhetsmässigt, så länge det är inte allt för många användare som skall administreras.

Jag är dessutom lite osäker på hur ”Enterprise” fungerar utan Internet då det är en kostnad per användare och år som används som licensmodell.

Vill du jämföra versionerna finns det en tabell för detta (https://about.gitlab.com/features/#compare).

Sammanfattning

Det här känns ganska bra! Jag måste naturligtvis testa lite mera och då gärna med flera användare. Om det bara lever upp till vad jag sett så här långt så kommer GitLab att erbjuda möjlighet att hantera exempelvis pythonskript och insticksprogram i en skyddad datormiljö.

Dessutom så kan man ladda upp filer (inte för stora utan Enterprise) och dela nedladdningslänkar till dessa på samma sätt som för GitHub. Är rättigheterna satta så kan man även begränsa vem som får ladda hem vad.

GeoNode som jag testade tidigare är utmärkt för att dela och publicera geodata, kartor och dokument, men för filer av kod-karaktär så skulle GitLab fungera bra. Även stilfiler för QGIS eller xml-baserade geodata skulle kunna hanteras här intill dess man är nöjd, och då publicera dessa på GeoNode.

GitLab är ju dessutom ”kollaborativt” där det går att sätta projektmål, öppna frågeställningar som följs upp och avslutas, vilket ger en bra uppföljning på startade projekt. Spårbarhet i kod och återanvändning är något som tillför säkerhet i projektet, vilket också är välkommet.

Nyhet från Geosupportsystem , orginal inlägg

För ett litet tag sedan så hade jag en artikel med uppdateringar av Boundless OpenGeo Suite, där jag gav ganska mycket beröm till samlingen servertjänster som ger tillgång till massor av GIS-funktionalitet för såväl desktopanvändare som webbtjänster. Jag avslutade med att nämna att OpenGeo Suite kombinerat med GeoNode kan vara den optimala Open Source lösningen för allt Server GEO.

Nu när det snart är dags för en ny GeoNode version (kanske redan släppts när du läser detta) så tänkte jag testa en GeoNode installation på samma sätt som OpenGeo Suite tidigare. Mot slutet så blir det en sammanfattning och ett utlåtande, som sannolikt är positivt även i det här fallet.

Installationen är som vanligt superenkel, men lite känsligare än för OpenGeo Suite. Här krävs det Ubuntu Server 14.04 helst i Engelsk version för att det skall fungera. (Det går att installera på Windows men då får man läsa om det på http://geonode.org)

sudo add-apt-repository ppa:geonode/stable
sudo apt-get update
sudo apt-get install geonode

Sedan skall servern konfigureras, vilket är lika enkelt:

sudo geonode-updateip 127.0.0.1
geonode createsuperuser

Byt ut ip-adressen ovan mot din egen servers. Sedan är det bara att peka en webbläsare på den angivna IP adressen.

Logga in med den superanvändare som skapades (uppe till höger) och sedan kan man använda användarmenyn (klicka på ditt användarnamn) för att exempelvis administrera sidan via ett gränssnitt:

Inställningarna är många och jag tänker inte försöka att sammanfatta dem här, men det är här du kan skapa dina användare på portalen så att de snabbt kan komma igång och ladda upp och skapa lager och kartor.

Är man behörig så kan man enkelt ladda upp filer direkt till servern via gränssnittet, där man även kan sätta relevanta metadata, inklusive behörighet för vilka användare eller grupper som skall kunna se och använda lagret.

Om man kan använda ett lager så kan man symbolsätta och skapa en karta direkt i webbgränssnittet. Denna karta kan man antingen använda GeoExplorer för att skapa en inbäddningsbar länk till, eller publicera som WMS.

Kartor och lager är sedan sökbara baserade på geografisk utsträckning eller de metadata som man anger när man skapar dessa lager och kartor.

Förutom lager och kartor så kan man ladda upp dokument. Detta är speciellt användbart när man vill hantera exempelvis publikationer och presentationer i en och samma portal. Nice!

Naturligtvis så kommer man åt GeoServer via ett webbgränssnitt också, och med rätt inställningar så kan PostGIS databasen skötas via PgAdminIII och QGIS. Med detta menar jag att redigera postgresql.conf och pg_hba.conf (läs mer här).

När vi ändå är inne på QGIS så fungerar naturligtvis Boundless Plugin för GeoServer Explorer mot servern också.

Sammanfattning

Puh! Det här blir inte lätt. När jag skriver detta har jag inte hur mycket tid som helst att utforska, testa och experimentera så något entydigt betyg vågar jag inte ge, men baserat på ett första intryck så blir det fem av fem!

Allt som man får via OpenGeo Suite (mer eller mindre) levereras även av GeoNode.

Här finns GeoServer, GeoExplorer, GeoWebCache, PostgreSQL och PostGIS samt ett väldigt trevligt användargränssnitt. Det går att hantera användare och rättigheter på ett smidigt sätt samt låta dessa hantera egna och delade lager och dokument samt publicera kartor för portal och inbäddat på webben.

Är man inte nöjd med gränssnittet så går det att anpassa i oändlighet men då får man läsa på lite, även om mindre förändringar enkelt kan göras med stilförändringar.

Några betänkligheter då? Jodå, när jag provar så får jag inte alla kopplingar mot QGIS att fungera, men det tror jag hänger ihop med att jag inte satt upp PostGIS för direkt access på rätt sätt. Sedan så är det lite oklart vilka filtyper och lager som kan laddas upp via gränssnittet, även om shapefilen jag provade fungerade utan minsta problem. Sedan finns det några små egenheter, men många av dessa kan säkert komma att fixas i tid för nästa release. Då kommer även GeoServer att uppdateras till 2.8 med exempelvis support för PostGIS kurvor.

Det här är bra! Riktigt bra. Har man inte en geoserver i sin arbetsmiljö så är det här åtminstone en utmärkt början för att lära sig mera och kanske bilda sig en uppfattning om vilka krav man har i organisationen, och det utan att ha betalat en enda krona i licensavgifter.

Nyhet från Geosupportsystem , orginal inlägg

Använder din organisation OCAD?

Min uppfattning är att OCAD är vanligt bland exempelvis orienteringsklubbar för att ajourhålla lokala kartor. Varför just OCAD? Det vet jag inte, men jag kan tänka mig att programmet är inköpt centralt och tillgängliggjort för medlemmar i riksförbundet.

Detta är inte en recension av OCAD, utan lite information om programmet och vad som finns i form av komplement eller alternativ.

För det första så skall jag inleda med att orienteringskartor går utmärkt att skapa i QGIS eller vilket annat GIS program som helst (nästan).

Är man däremot inkörd på OCAD och det fungerar bra så finns det nog ingen anledning att byta. Vill man då merutnyttja de kartprojekt som framställs så kan man ladda hem och installera OCAD Viewer.

Viewern kan visa projektfiler och göra en del enkla justeringar och val av bana och beskrivningar.

Har man skapat kontroller, olika banor med kontrollbeskrivningar etc så kan man från viewern skriva ut dessa ganska smidigt.

Du kan däremot inte redigera själva kartan, eller lägga till nya eller redigera befintliga kontroller och bansträckningar.

Som jag ser det så är OCAD med sina förberedda symbolbibliotek väldigt väl anpassat för exempelvis orientering, så om inte kostnad är ett problem så ser jag inga motiv till att man skulle byta. Viewern gör det dessutom möjligt att utan extra kostnader öppna och skriva ut befintliga kartor vid behov.

Något som kanske talar emot OCAD är interoperabilitet. Det är ganska enkelt att importera shapefiler till OCAD, men att få ut shape från OCAD verkar vara svårare (endast med PRO licens). När man därför uppdaterar terrängen direkt i OCAD så är man i princip fast där. Kan man i stället bygga sina grunddata i exempelvis QGIS, och importera förändringar eller uppdateringar till OCAD för att symbolsätta och göra kartor så tror jag att man blir lite mera flexibel i hur man kan använda sina data. Vem vet kommunen kanske är villig att betala för uppdaterade data över olika områden.

Vad kostar OCAD då? Det finns som sagt olika licensnivåer, men om vi håller oss till orientering så finns en dedikerad licens för just detta som är lite billigare. Köper man direkt från leverantören så betalar man då 580 CHF plus moms, vilket motsvarar ca 5’000 kronor (+ moms). Pro versionen är fyra gånger så dyr.

Skall man inte göra själva kartan utan bara sätta banorna så finns det ett alternativ till för endast 58 CHF (ca 500 kr). Detta kräver dock att du redan har OCAD-filer du kan öppna då det inte går att importera GIS data med ”OCAD Course Setter”.

Nyhet från Geosupportsystem , orginal inlägg

Nyhet från Geosupportsystem , orginal inlägg

I detta inlägg så börjar vi med ett klientprogram, nämligen QGIS. QGIS används för att testa anslutningar och för att redigera data i tabeller i databasen. Med rätt insticksprogram så går det enkelt att skapa nya tabeller i PostGIS också. Dessutom så är QGIS klienten en viktig komponent för att skapa OGC-tjänster via QGIS Server, som kommer i slutet på inägget.

QGIS

Jag går inte så djupt in på QGIS i denna guide, men jag rekommenderar att OpenGeo Explorer installeras som insticksprogram.

För att det skall gå att installera så måste en ny källa läggas till i inställningarna.

http://qgis.boundlessgeo.com/plugins.xml

I tillägget går det att direkt ansluta till PostGIS databasen och skapa nya tabeller för alla typer av vektordata. Detta är ett bättre sätt än att importera shapefiler, även om det också fungerar bra. Fördelen är att det går att skapa tydligare fältnamn och det går att ha fler fälttyper i tabellerna.

För att publicera data till GeoServer, så går det också att göra via insticksprogrammet, men det blir inte riktigt bra om man vill få med symboliken från QGIS.

Då är det bättre att sätta upp en OGC server till på servern. Nämligen QGIS-Server.

QGIS Server

QGIS Server bygger på funktionaliteten i QGIS och gör det möjligt att publicera OGC-tjänster som WMS med samma utseende som i QGIS. Man slipper då att strula med SLD-filer och konfigurering i GeoServer.

Det går att installera QGIS Server på en klient där QGIS finns, men det går även att installera nödvändiga program på en server utan klientprogrammet.

gpg --keyserver keyserver.ubuntu.com --recv 47765B75 gpg --export --armor 47765B75 | apt-key add - echo ”deb http://qgis.org/debian precise main” > /etc/apt/sources.list.d/qgis.list echo ”deb-src http://qgis.org/debian precise main” >> /etc/apt/sources.list.d/qgis.list apt-get install grass python-software-properties add-apt-repository ppa:ubuntugis/ubuntugis-unstable apt-get update apt-get install apache2 qgis-mapserver libapache2-mod-fcgid service apache2 restart

Kommandona ovan installerar även Grass, som ger lite extra funktionalitet. För att testa installationen så kan man skriva in nedanstående adress i en webbläsare på nätverket:

http://192.168.1.42/cgi-bin/qgis_mapserv.fcgi?VERSION=1.3.0&REQUEST=GetCapabilities

Byt ut IP adressen mot serverns.

För att enklare utnyttja QGIS Server så behövs ett smidigt sätt att publicera tjänster. Det enklaste jag kommit på är via en delad katalog på servern.

För detta krävs Samba och ytterligare lite inställninar.

apt-get install samba samba-common python-glade2 system-config-samba mkdir /qgis chmod 777 /qgis/ mkdir /geodata chmod 777 /geodata/

Katalogerna ovan skapas med alla rättigheter för att göra plats för QGIS-projektfiler och för data som inte skall lagras i PostGIS.

För att få igång utdelningen så måste filen /etc/samba/smb.conf redigeras.

#============= Globala Inställningar ===========  [global]  workgroup = WORKGROUP  server string = Samba Server %v  netbios name = geoserver  security = user  unix password sync = yes  map to guest = bad user  dns proxy = no  #============ Delade Kataloger ===========  [qgis]  path = /qgis  browsable = yes  writable = yes  guest ok = yes  read only = no  [geodata]  path = /geodata  browsable = yes  writable = yes  guest ok = yes  read only = no

Starta om Samba servern för att läsa in de nya inställningarna.

service smbd restart

Nu går det att ladda upp filer till servern, som kan användas direkt i GeoServer, eller via GeoServer till QGIS, och sedan till GeoServer igen… mer om det i kommande inlägg.

I QGIS katalogen kan man ladda upp qgs-filer och anropa dessa via QGIS Server. Adressen till QGIS Servers OGC tjänster är:

http://192.168.1.42/cgi-bin/qgis_mapserv.fcgi?VERSION=1.3.0&map=/qgis/filnamn.qgs

Byt ut IP adressen ovan till den aktuella och redigera filnamnet till önskad projektfil. Så länge sökvägarna till data är tillgängliga även från servern så kommer allt att fungera perfekt.

Prova att skapa lite nya PostGIS data och lägg till dessa i ett QGIS projekt, som sparas i den utdelade qgis-katalogen på servern.

För att testa WMS tjänsten så lägg till en WMS server i ett nytt QGIS-projekt där URL till tjänsten är den adress som står angiven ovan. Efter anslutning så kommer dels hela projektet att finnas som tjänst, men även varje individuellt lager. Lägg till och prova.

Nyhet från Geosupportsystem , orginal inlägg

I denna andra del installeras OpenGeo Suite 4.0. Jag har tidigare visat hur sviten installeras flera gånger, men företaget bakom envisas med att uppdatera mjukvaran hela tiden, så mina instruktioner inte längre fungerar så bra. Jag vill också passa på att varna för att kopiera och klistra in kommandon i texten nedan direkt i terminalen på servern. Det är inte alltid som ett ”-tecken blir rätt när WordPress har formaterat om alla texter jag skriver, så se upp lite.

OpenGeo Suite 4.0

Denna svit från Boundless består av ett antal Open Source program, anpassade och paketerade för att fungera ihop på ett bra sätt. Genom att installera OpenGeo Suite så får man följande installerat:

• Postgresql, databas
• PostGIS, rumsligt tillägg till Postgresql
• GeoServer, tjänsteserver för OGC-tjänster
• OpenLayers, javaskript-bibliotek för hantering av webbkartor
• GeoExplorer, grafiskt skapa webbkartor på ett enkelt sätt.

En mängd tillägg och beroenden löses också automatiskt genom att installera sviten i stället för alla paket var för sig.

Installationen görs genom nedanstående kommandon.

sudo su wget -qO- http://apt.opengeo.org/gpg.key | apt-key add - echo ”deb http://apt.opengeo.org/suite/v4/ubuntu precise main” > /etc/apt/sources.list.d/opengeo.list apt-get update apt-get install opengeo

Nu körs en ganska omfattande installation, som i princip gör i ordning allt det ovanstående, men det behöver justeras lite för att fungera helt och hållet.

Två konfigurationsfiler behöver ändra för att Postgresql skall fungera. Jag använder ”vim”, men det går bra med ”nano” eller annan editor.

Först så behöver man ta reda på serverns IP-adress med kommandot:

ifconfig

I filen /etc/postgresql/9.3/main/postgresql.conf så letar man reda på raden som börjar med #listen_addresses och tar bort brädgårdstecknet och ändrar ‘localhost’ till ‘192.168.1.10’, där IP-adressen är serverns.

I filen /etc/postgresql/9.3/main/pg_hba.conf skall rätt adressrymd läggas till på en ny rad under ”IPv4”. På samma format som den raden som redan är där lägger man till:

host all all 192.168.1.1/24 md5

Adressen ovan är samma som serverns, förutom att sista siffran byts mot en ”etta” med tillägget ”/24”. Detta innebär att man avser alla adresser som börjar på 192.168.1. Ett annat sätt att ange nätmask 255.255.255.0 om det är mer bekant.

Starta om Postgresql med kommandot:

/etc/init.d/postgresql restart

För att kunna använda PostGIS så måste även en sådan databas skapas. Detta görs genom att köra ett antal skript, men först så måste man sätta lösenord för användaren ”postgres”. Detta görs först i operativsystemet och sedan internt i postgres. Det behöver inte vara samma lösenord, men det blir betydligt enklare att komma ihåg om man skapar ett ”super-admin lösen”. Ytterligare användare och lösenord för olika syften kan skapas separat.

passwd postgres sudo -u postgres psql  \password postgres \q

Ange lösenordet när det efterfrågas ovan. Mera kommandon i terminalen:

cd /usr/share/postgresql/9.3/contrib/postgis-2.1/ sudo -u postgres createdb geodata sudo -u postgres psql -d geodata -f postgis.sql sudo -u postgres psql -d geodata -f spatial_ref_sys.sql sudo -u postgres psql -d geodata -f postgis_comments.sql sudo -u postgres psql -d geodata -f rtpostgis.sql sudo -u postgres psql -d geodata -f raster_comments.sql sudo -u postgres psql -d geodata -f topology.sql sudo -u postgres psql -d geodata -f topology_comments.sql

Kommandona ovan skapar en PostGIS databas kallad ”geodata”, men vill du att den skall heta något annat så är det bara att ändra på alla rader.

Om man inte vill använda ett kommersiellt företags paketlösning för en geoserver så behöver man inte det heller. Om man exempelvis inte tänker använda GeoExplorer för att skapa webbkartor och nöjer sig med det alternativ till OGC-tjänster som redovisas i senare delar så kan ett alternativ vara att installera endast Postgresql och PostGIS. Då får man fördelarna med databaslagring, men utan en stor programpaketsinstallation som man ändå inte använder.

Nyhet från Geosupportsystem , orginal inlägg

Då är det nytt år och kanske dags att fundera på om man skall dra igång något nytt projekt för att förbättra karthanteringen, eller bara vill testa något nytt och ha lite kul.

Det finns inte minst många kommuner som inte har en supergenomtänkt plan för hur man skall hantera geografisk information och krav från EU med INSPIRE och Svensk geodatasamverkan med portaler hit och dit, samtidigt som kostnaderna för den tekniska lösningen måste hållas nere.

Oavsett skälen så startar jag nu en längre serie inlägg om hur man kan bygga en komplett tjänst för att hantera geodata på alla nivåer, för såväl GIS-användare som för den nyfikna allmänheten, och allt däremellan. Exakt hur många delar det blir vet jag inte just nu, men resultatet kommer att sammanfattas i en ”bok” på slutet, som kommer att publiceras här på bloggen. Mycket har tagits upp tidigare, men en del är nytt och framför allt så hänger allt ihop.

Första delen

Här handlar det om förutsättningarna för att testa. Det kan man göra på fysiska datorer, men jag gillar virtuella för prov och försök.

Först och främst så behöver man ladda hem VirtualBox från Oracle (https://www.virtualbox.org/).

Det är en gratis programvara som finns för Windows, OS X och Linux. Det går att flytta virtuella maskiner mellan dessa plattformar och det spelar ingen roll vilken plattform man väljer att installera på.

För att skapa en ny virtuell dator så klickar man på ”New”, så startas en guide där man gör grundläggande inställningar för att beskriva vilken hårdvara som skall simuleras.

I det första steget så väljer man namn på den virtuella maskinen och vilket operativsystem man kommer att använda. Det är inte själva datornamnet man sätter, utan vad VirtualBox ”projektet” skall heta, men det lönar sig att döpa dessa till något passande om man har flera för att skilja dessa åt.

Nästa steg är att avdela RAM minne till den virtuella datorn. Att tänka på är att det bara finns en begränsad mängd fysiskt minne, och det går bara att dela ut en del av detta till virtuella maskiner, så vill man köra flera samtidigt så får man fördela det mellan dessa. Hur mycket som går att fördela beror på mängden RAM i värddatorn och dess operativsystem.

I de kommande stegen så skapar man uppstartsdisk, filtyp på diskavbildningen, hur utrymmet skall allokeras, plats för diskavbildningen och hur stor den maximalt får bli. I de flesta fall så fungerar de förval som är gjorda för dessa steg, men om man exempelvis vill ha rejält med diskutrymme i den virtuella datorn så går det att ändra.

Beroende på vad man skall använda den virtuella datorn till, och vilka resurser som är tillgängliga, så kan det vara lämpligt att tilldela den virtuella datorn extra kraft.

I ”Settings” (ctrl – s) så gör man inställningar för exempelvis hur många processorkärnor som maskinen får använda, grafikminne (för en server spelar detta mindre roll) och nätverk. Jag brukar ändra från NAT till ”Bryggat nätkort”, så blir den virtuella maskinen tydligare en del av det vanliga nätverket.

När den virtuella datorn startar första gången så görs detta med en guide där man väljer hur datorn skall startas. Bland annat så väljer man vilket installationsmedia som skall användas. Det går att använda värddatorns CD/DVD-läsare eller en ISO-fil med en skivavbildning. För den här guiden så används en skivavbildning nedladdad från http://ubuntu.com.

När man sedan slutför guiden så körs installationen precis som om det vore en fysisk dator. När man har fönstret aktivt för den virtuella datorn så kan man använda tangentbordet som om det var anslutet till den. Även musen fungerar på detta sätt, men för ett serveroperativ så används normalt ingen mus.

När jag installerar Ubuntu Server så brukar jag välja Svenska som språk och ett lämpligt datornamn och användare. I övrigt så är det förvalen rakt igenom, förutom på de platser där installationen frågar efter om man vill skriva ändringarna till disk (två platser).

När installationen är klar så brukar det vara en god idé att installera de senaste uppdateringarna med dessa kommandon.

sudo apt-get update
sudo apt-get upgrade

Nu är servern färdiginstallerad och vi kan gå vidare med nästa steg.

Nyhet från Geosupportsystem , orginal inlägg

Det finns flera sätt att göra detta och här skall jag visa det enklaste och mest aktuella för alla normalanvändare som retar sig på något litet fel i kartan, eller att det egna huset eller kvarteret inte finns med.

När man tittar på kartan så märker man att en del områden är mycket mer detaljerade än andra. I mitt fall så blir skillnaden mellan grannstäderna Nässjö och Eksjö väldigt tydlig när man zoomar in lite.

Open Street Map i samma skala med Nässjö till vänster och Eksjö till höger

Även om Nässjö faktiskt är större än Eksjö så är skillnaden inte så stor som bilderna ovan kan ge sken av och nu skall jag visa vad Du kan göra för att minska denna typ av skillnader.

Jag väljer ett litet bostadsområde med villor i Eksjö, som inte är så utförligt gjort i Open Street Map. Här vill jag nu lägga till alla byggnader. Eftersom det är ganska nära där jag bor så kan jag även ta en tur med GPS, kamera och anteckningsmaterial för att samla in mer information om området som kan användas senare, men det är inte nödvändigt just nu.

På sidan http://openstreetmap.org så kan man gå till det område man vill redigera och välja olika sätt att göra detta på. Här använder jag iD som passar mig.

Är det första gången man skall göra detta så måste man skapa ett konto, eller använda någon annan metod för att identifiera sig, men jag har ett konto så jag loggar in.

Nu får man upp en satellitbild från Bing som bakgrund med knappar för att växla till andra bakgrundstyper, samt tre knappar för att skapa nya data i form av punkter, linjer och områden.

Jag skall lägga till byggnader så jag väljer ”område” och klickar ut min första byggnadspolygon och avslutar med att klicka på sista brytpunkten en extra gång. Sedan klickar jag i området och får upp en hjälpmeny där jag väljer att göra hörnen rätvinkliga, vilket rättar till mina lätt skeva hörn något.

Som framgår av bilden ovan så finns det tangentbordsgenvägar till det mesta och nytt område skapas genom tangenten ”3” och räta hörn med ”s”. Mycket praktiskt för att slippa flacka runt med musen så mycket.

Området är inte så mycket värt förrän man satt vissa grundläggande attribut. Detta görs med området markerat till vänster i bilden.

Alla typer är indelade i kategorier och i mitt fall så väljer jag ”Building” och därefter ”Hus”. Sedan fyller jag i de attribut jag känner till, vilket kan kompletteras senare när jag varit på plats. Det går även att söka efter lämpliga attribut, men även skapa egna. Här vill jag dock varna lite, eftersom det lätt bildas attribut som är väldigt lika och egentligen betyder samma sak, så undvik i det längsta att skapa nya.

Ny byggnad (”3”) markera hörnen på ett garage, rätta till hörnen (”s”) och välj typ, i detta fallet ”Building”, ”Byggnad” och attributet ”Garage”.

Sedan jobbar man sig bara runt tills man är nöjd.

Jag passar även på att lägga till några stigar som saknas och sedan ”kisar” jag lite med ögonen och lägger till den skog som finns runt området. När allt är klart så är det bara att spara.

Så gott som omedelbart efter det att data sparats kan man granska dem i Open Street Map (bilden ovan). Andra tjänster som bygger på OSM kan man få vänta lite på innan dessa ändras, inte minst på grund av att dessa cachar data i stor utsträckning, men så småningom så ändras även dessa. Speciellt länge kan man få vänta på renderade kartor baserade på ”tiles” såsom Stamens ”toner-karta” med svart-vitt, men förr eller senare så uppdateras även dessa.

Nyhet från Geosupportsystem , orginal inlägg

Danmark har gjort det, lika så Finland och Norge till stor del. Gjort vadå? Jo släppt geografisk information fri, utan krav på betalning via licenser med mera.

I Sverige, som lägger stora summor på inhämtning av geografisk information, har man inga sådana planer för närvarande. Men varför gör våra grannar på detta vis?

Naturligtvis så tappar man intäkter till att finansiera sin inhämtning, men man räknar samhällsekonomiskt att vinna på det. Genom att det skapas nya arbetstillfällen baserade på den stora mängden tillgängliggjorda data, där företag skapar nya tjänster genom att kombinera dessa data med andra typer av geografisk information på en växande marknad. Tjänster som annars skulle blivit på tok för dyra för marknaden. Dessa nya arbetstillfällen genererar i sin tur skatteintäkter, som kan användas för att finansiera fortsatt inhämtning av geografisk information.

Man räknar också med att göra besparingar när olika statliga och kommunala myndigheter inte behöver betala ganska stora belopp för att använda dessa data.

Att räkna på vilka effekter motsvarande åtgärder skulle få i Sverige är inte riktigt min starka sida, men enligt NyTeknik (Artikel 2 Oktober 2013) så inbringar geodataförsäljning ca 100 miljoner kronor årligen i Sverige. En del av dessa pengar kommer från andra myndigheter så en motsvarande summa i skatteintäkter netto kanske blir 300 – 400 arbetstillfällen??? Men som sagt ta dessa siffror med en stor nypa salt eftersom jag inte är ekonom och har väldigt tunt underlag att basera mitt antagande på.

Fria kartor nu!

Men varför vänta? Redan idag så finns det fria kartor över Sverige, som i och för sig har brister men detta kan vi tillsammans göra något åt.

Open Street Map (OSM) är inte bara en vägkarta utan finns i flera olika versioner med olika användningsområden, och data från OSM används i massor av kartor och tjänster världen över utan att det kostar någonting.

Detta är möjligt eftersom dataägare gör sina data tillgängliga för andra via OSM, och att privatpersoner samt mindre organisationer hjälper till att dels samla in lokala data och dels använda de ypperliga verktyg som finns i OSM för att skapa och redigera dessa data.

Om man öppnar OSM och granskar kartan i lite mer detalj så märker man snabbt att upplösningen och detaljerna skiljer sig åt mellan olika områden. En del platser är betydligt mer detaljerade än andra men om just du bor i ett område med få detaljer så kan du själv enkelt bidra till att förbättra detta.

I morgon så tänker jag visa hur detta går till i en praktisk artikel, och det är ganska tillfredsställande att se att de små ändringar eller tillägg man gör nästan omedelbart får genomslag i en rad olika tjänster runt om på Internet.

Kan man då lita på OSM? Svaret är rent krasst: Nej, det kan man inte… Det finns ingen som garanterar att kartan är korrekt. Det finns ingen man kan stämma om något går fel när man använder dessa data. Men det är heller inte en liten organisation som skall granska enorma mängder information för att garantera detta, utan en enorm organisation som var och en har ganska lite data att kontrollera… Den som upptäcker ett fel kan enkelt rätta till dessa fel själv, så även om det ibland blir fel så är det betydligt fler som jobbar för att det skall bli rätt.

Nyhet från Geosupportsystem , orginal inlägg

Med videoklippet om ”Peters” projektion från en scen i TV-serien ”Vita Huset” (länk till YouTube) så slog det mig att man skulle kunna tillämpa detta på Sverige och ge kartan ett Norrländskt perspektiv.

Nu blir det kanske inte just Peters projektion som jag tänker använda utan något lite mera rätvinkligt, men inte SWEREF99TM heller.

SWEREF99TM har sitt ursprung kring 15° öst, men Sverige ”svänger” österut och Norrland glider sakta ifrån denna meridianlinje. Nu vet jag att mycket av Norrland faktiskt hamnar ganska nära 15°, men ur rättvisesynpunkt så överkompenserar jag och skapar N-REF99TM med utgångspunkt i 21° öst.

Inte så stor skillnad kan man tycka, men titta noga. Och just det, jag är inte färdig än.

Vi tar dessutom och vänder på kartan så att det som tidigare varit naturligt att se på Sverige som ”där uppe”, blir något helt annat. Det blir inte 180° utan det för Norrland mer passande 150°. Dessutom så drar vi in Norrland mot centrum av kartan på samma sätt som brukligt är för normalt orienterade kartor och södra Sverige. Lite städer kan vi ta med också, men varför skall bara befolkningsmässigt stora städer vara med. Vi plockar in några till som kanske inte är så stora, men desto viktigare för befolkningen (nu glömmer jag många viktiga städer här, men det är principen som räknas).

Och där har vi den! Projektionen med det nya namnet N-REF14TM.

Jag får nog hålla med C.J. från Vita Huset: ”It’s Freeking Me Out!”

Nyhet från Geosupportsystem , orginal inlägg